*

Hälften av tiden är jag så jävla känslig. Andra hälften är jag helt tom. 

????

Olika saker jag undrar; 
När kommer min vinterkappa? 
Hur ska jag kunna leva med skulden av att utsätta de jag älskar för mig
Borde jag ta en ensamweekend någonstans? 
Kommer jag någonsin få ett sunt, kravlöst förhållande till mat? 
Tycker jag om att jobba mycket eller tycker duktiga flickan om att jobba mycket?
Är ett misslyckat fysikprov att vänta? 
Kommer jag aldrig bli helt fri? Och hur länge kommer jag då orka att vara jag? 

.

Alltså läget nu är ganska knasigt. Jag mår inte så bra som jag önskar. Jag äter bra men mat ger mig ångest lite för ofta för att jag inte ska bli rädd. Och jag är verkligen livrädd. För mig själv. Jag vill vara duktig, hjälpa, orka men jag vet inte. Jag kan inte lita på min egen kropp, mina egna tankar eller min egen kraft. Det är så jävla flyktigt. Men jag klarar mig, det gör jag varje gång. Snart är det bra igen.